profetissan

Jag ska återge en berättelse hur olika perspektiv vi har på samma situation.
 
Det var en pojke som hette XX. han var fem år ung och väldigt busig. han hade lite för mycke energi, tyckte hans föräldrar. En lördag var hela familjen hemma och skulle bara ta det lugnt. XX var nästan manisk och "störde" pappan hela tiden genom att föra oljud och springa omkring i huset. Pappan hade sagt och gjort sitt bästa för att få XX att lugna ner sig, men det blev bara värre.

Vid middagsbordet var XX orolig i sin lilla kropp och petade i maten, han ville inte äta något. När han lekte som bäst med gaffeln råkade han knuffa på mjölkglaset så att halva bordet blev vit och det rann ner på stolen och på golvet.
Pappan blev rasande, gick upp och fram till XX, tog ett hårt tag om hans små axlar och lyfte upp honom från stolen och gick med honom till badrummet. Han satte ner XX på toalettstolen, stängde dörren och böjde sig ner över pojken, tittade honom rakt i ögonen och sa: i morgon kommer ett stort fartyg som sak hämta alla elaka, alla elaka...
XX tittar upp mot sin pappa och säger: men pappa, inte behöver du åka ifrån mig!

Viktoria.