Josef Jakobs son
Vi kan läsa om Josef, Jakobs son med sin fru Rakel i 1 Moseboken kap. 37-50. Det är en otidsenlig och levande livsskildring som människor kan känna igen sig i i alla generationer. Den har dramatiserats och fimatiserats och den har allt som en bra fil eller ett dram ska innehålla; föräldrars favoriserig av utvalda barn, syskonkärlek och syskonhat, avundsjuka, uteslutning, förskjutning och lögner av skilda arter, skönhet och åtro, kunskap och vishet. Listan kan göras längre, men du får själv läsa och fördjupa dig i denna livberättelse.
Framförallt så handlar den om människans behov att kasta sig på Gud när alla människor, nära och kära och främlingar har svikit en. När både familjen, bröderna och vännerna har svikit josef så finns bara Gud att förtrösta och förlita sig på.
Josef måste ha lidit och pinats något oerhört under sin "livsresa" långt ifrån sin familj, sin älskade far och bror och från sina halvbröder. Han måste ha längtat efter sin familj och känt sig övergiven och ensam, trots att halvbrödernas avund var orsaken till att han såldes som slav och hamnade i främmande land.
Han blev okyldigt dömd och sattes i fängelse. han blev bortglömd av sina vänner när de själva blev fria från samma fängelse.
Josef som var ett rikemansbarn och älskad av sin jordiska far och ännu mera var han älskad av sin Himmelske Fader kom att bli inget. För att Gud skulle kunna arbeta med honom och ge honom han rätta och sanna jag tillbaka, den han var ämnad för från födelsen.
Guds kärlek till Josef fick honom att hålla ut i lydnad på den levande Gud som han trodde och litade på.
Och i sin rika välsignelse öppnade Gud de stora portarna på vid gavel för Josef; han kom att bli Egyptens andre man och räddare av landet och folket under svältperioden.
Men de som betydde mest för Josef var hans familj. Gud hade välsignat honom med en egen liten familj också.
Gud räddade Josef genom att själv flytta in i honom och göra honom lik sin Enfödde Son; Jesus Kristus.
Josef försonades med Gud och Gud tog bort all hans bitterhet, ensamhet och gav honom dubbelt gott för all smärta och lidnade han fick utstå för att lyda Gud.
Det är en berättelse med en fridfull och lycklig slut. Jag tycker mycket om den.
Josef vill att Guds välsignelse ska leva i evighet och döper sin två söner efter Guds verk i hans liv:
" Innan det första hungeråret kom fick Josef två söner med Asenat, dotter till Poti Fera, prästen i On. Den förstfödde gav Josef namnet Manasse, >>ty<<, sade han >>Gud har fått mig att glömma både mina olyckor och min släkt<<. Den andre sonen gav han namnet Efraim, >>ty<<, sade han >>Gud har gett mig livsfrukt i mina vedermödor<<.
1 Mos 41:50-52.
God läsning!
Viktoria.
Framförallt så handlar den om människans behov att kasta sig på Gud när alla människor, nära och kära och främlingar har svikit en. När både familjen, bröderna och vännerna har svikit josef så finns bara Gud att förtrösta och förlita sig på.
Josef måste ha lidit och pinats något oerhört under sin "livsresa" långt ifrån sin familj, sin älskade far och bror och från sina halvbröder. Han måste ha längtat efter sin familj och känt sig övergiven och ensam, trots att halvbrödernas avund var orsaken till att han såldes som slav och hamnade i främmande land.
Han blev okyldigt dömd och sattes i fängelse. han blev bortglömd av sina vänner när de själva blev fria från samma fängelse.
Josef som var ett rikemansbarn och älskad av sin jordiska far och ännu mera var han älskad av sin Himmelske Fader kom att bli inget. För att Gud skulle kunna arbeta med honom och ge honom han rätta och sanna jag tillbaka, den han var ämnad för från födelsen.
Guds kärlek till Josef fick honom att hålla ut i lydnad på den levande Gud som han trodde och litade på.
Och i sin rika välsignelse öppnade Gud de stora portarna på vid gavel för Josef; han kom att bli Egyptens andre man och räddare av landet och folket under svältperioden.
Men de som betydde mest för Josef var hans familj. Gud hade välsignat honom med en egen liten familj också.
Gud räddade Josef genom att själv flytta in i honom och göra honom lik sin Enfödde Son; Jesus Kristus.
Josef försonades med Gud och Gud tog bort all hans bitterhet, ensamhet och gav honom dubbelt gott för all smärta och lidnade han fick utstå för att lyda Gud.
Det är en berättelse med en fridfull och lycklig slut. Jag tycker mycket om den.
Josef vill att Guds välsignelse ska leva i evighet och döper sin två söner efter Guds verk i hans liv:
" Innan det första hungeråret kom fick Josef två söner med Asenat, dotter till Poti Fera, prästen i On. Den förstfödde gav Josef namnet Manasse, >>ty<<, sade han >>Gud har fått mig att glömma både mina olyckor och min släkt<<. Den andre sonen gav han namnet Efraim, >>ty<<, sade han >>Gud har gett mig livsfrukt i mina vedermödor<<.
1 Mos 41:50-52.
God läsning!
Viktoria.
Kommentarer
Trackback
