Välkommen tillbaka!
Välkommen tillbaka till min blogg! Hoppas du har haft en bra sommar.
Ikväll samlades vi i Bönegruppen hemma hos en medsyster och bad intensivt och samtalade om gruppens andliga framtid. Vi känner, upplever och vet att Herren, Jesus Kristus är med oss och vi vill göra Guds rena vilja i våra liv.
Det har varit väldigt intensiva veckor, de senaste tre veckorna för Bönegruppen; Vi har blivit inbjudna att närvara i en av de Syrisk Ortodoxa kyrkorna i vår Kommun och en vecka senare var vi bjudna att hålla vår andakt i samma kyrka, med prästen som hedersgäst.
Från tisdagen den 30. juli till tisdagen den 6. augusti levde jag och flera medsystrar i gruppen i bön och Bibelläsning och nära Jesus för att få klarhet i att det som sker är Guds vilja.
På tisdags eftermiddagen låg jag på min solmatta på vår baksida och läste Ef 6:10-20 och mediterade över det. Plötsligt hör jag Herren, Jesus Kristus underbara och befriande röst i mitt hjärta, Han säger till mig med klar och bestämd stämma: " Gå till dem. Jag är med dig."
All min rädsla, oro och alla mina tvivel rann av mig och jag förberedde mig av hela mitt hjärta och började längta efter att få berätta för mig själv, alla kvinnorna och kyrkoherden om Guds Kärlek, som mitt ämne blev. Kyrkoherden hade en hel del regler som han ställde som krav på oss som bönegrupp i kyrkan.
Och i fortsättningen fick vi bara hålla på i en timme per vecka. En timme räcker inte för den lovsång, gemenskap, bön och Bibelläsning som vi har utformat vår andakt efter. Så jag meddelade kyrkoherden i den församlingen att vi tackar så mycket för vänligheten, men avvaktar och under tiden fortsätter vi att be i hemmen som tidigare.
I söndags blev jag kontaktad av en lycklig medsyster som meddelade mig att vår Bönegrupp blivit erbjuden att vara i vår hemkyrka från idag och för all framtid.
Det var dock för bra för att vara sant. När ingen från kyrkan ringde och meddelade mig, som de lovat vår medsyster och hennes biologiska syster i söndags, så ringde jag själv upp prästen först, men fick inte tag på honom, sedan ringde jag ordföranden för att få den glada nyheten bekräftad, men han förnekade totalt att ett sådant beslut tagits...
Jag tog om samtalet två gånger till för att röja undan eventuella missförtånd, men han var så säker på sin sak och då tackade jag för samtalet. Dock mindes han att styrelsen hade haft ett kortare möte med prästen om vår Bönegrupp och då hade de bett prästen att ha Bibelföreläsningar för alla i församlingen, en gång i veckan...
Jag anar att mitt brev som jag skickade till kyrkan i höstas hade kommit fram ändå...
Jag beslutade tillsamman med Jesus Kristus, min Herre och Frälsare, att vår Bönegrupp fortsätter att ha andakter i hemmen och blir till hjälp för ett få tal villiga och längtnde hjärtan att hitta Jesus Kristus i sina liv. Hela gruppen tillsammans kom vi fram till att vi går dit folk kallar på oss i Jesus namn, men vi tvingar inte oss eller vår tro på Jesus Kristus, vår Herre och Frälsare på någon. Amen.
I eftermiddags sattes samtals karusselen igång bland männen och kvinnorna i vår hemkyrka, igen. Vi har bett för dem och vi förlåter dem. Vår högsta önskan är att de också ska lära känna Herren Jesus Kristus i sin liv och få en försmak av Guds Rike, redan nu. Amen.
Fortsättning förljer.
Guds Frid!
Viktoria.
Kommentarer
Trackback
