profetissan

Vi människor har av naturliga, läs egoistiksa, skäl mycket bråttom när vi vill ha bönesvar och mirakel av Herren.

Vi glömmer att Gud älskar våra fiender lika mycket som han älskar oss, oavsett vem du är eller vad du har gett upp för att tjäna Gud, så älskar Gud dina fiender med samma mått kärlek som Han älskar dig. Enda skillnaden kan möjligen vara att du är medveten om och lever av Hans kärlek och därför är du bättre eller villigare tjänarinna än din fiende som inte känner Gud ännu.

 

Idag blev jag påhoppad, kränkt, hånad, hotad och allmänt förlöjligad för min kristna tro och för vår bönegrupp. Det var obehagligt, men inget nytt och absolut inte mer än vad vår Herre, Jesus Kristus, eller någon annan av han efterföljare fick -och än idag- får utstå för att de tror på en levande Gud.

 

Jag förtröstar och litar på Gud. Herren har Kallat mig och är med mig och sänder mig dit Han vill göra Faderns vilja mera känd och jag vill lyda och tjäna Honom, amen. Han som har Kallat mig är också var trofast och trösterik källa där jag kan dricka mig mätt av Hans Nåd, Frid, Kärlek, Tålamod och Vishet.

Det är inte lätt eller enkelt, tvärtom är det väldigt jobbigt och smärtsamt ibland att vara troende kristen i en kontext som tycks ha övergett stora delar av de grundpelare som urkyrkan stod på: Bibeln, Bönen, Brödra/Syskongemenskapen och Brödbrytelsen.

Hotet från det världs tillvända samhället och den egnaegoismen är mycket lättare att segra över än hotet och splittringen som kommer inifrån  kyrkan och från människor som till varje pris ska hålla fast vid traditioner och andra yttre skeenden...

 

 

 

Viktoria.