profetissan

Jag tog en promenad ikväll eftre att jag hade lagt Makbula för natten och förundrades över den stärnrika himlen och den starkt upplysande månen. Hela marken är täckt av snö och det knastrade i trädgrenarna av kylan och jag hörde mina egna steg där jag gick på is/snö täckta gångvägen i kvarteret där jag bor.

Jag gick och tackade Gud för denna vackra Skapelse och lovsjöng -inom mig- Honom för att Han är så god mot människorna. Jag stod en lång stund oh tittade på himlen och fascinerades av allt detta vackra när jag fäste blicken på "Morgonstjärnan", Venusstjärnan och kunde inget annat än att tacka Gud för den levande och starkt lysande stjärnan som skiftar i olika färger och som jag såg det i kväll och alla andra vinterkvällar, som jag har stått och mediterat över dess skönhet. Jag stod en stund och lyssnade på himlen; den isande kylan och alla andra ljud försvann och tystnaden mötte mina tankar. Det var ett mäktigt möte i denna klara kväll. Tack Gud, I Jesus namn!

Det var inga andra människor ute denna sena kväll, inte ens några hundägare med sina hundar, men bilar körde på bilvägen en bit ifrån mig.

 

Viktoria.