profetissan

 

 

i kväll var vi hemma hos vår medsyster Fehima. Hon hade samlat sina barn, barnbarn och goda vänner för att höra Guds Ord och få tröst i sorgen efter hennes man, deras far och morfar/farar, bror och vän, som gick bort för två veckor sedan.

Jag hade berättat för Leyla att vi skulle vara hemma hos Fehima i kväll och då ville hon och Selma var med oss. Det blev en trösterik och välsignad gemenskap i Kristus. Tack Herre för att Du är med oss. Vi var över 20 kvinnor unga och mit i livet. För många av dem var det första gången de var med i ett bönemöte men de var nyfikna och törstade efter att få veta mera om Vem Jesus Är och vad Han kan göra för alla människor.

 

Vi bad, sjöng lovsånger och Selma sjön den vackra Hymnen: "Han skingrar mörkret med sitt Ljus" på turkiska.

Jag och Leyla hjälptes åt med att förklara och utveckla Bibeltexterna och svara på de många frågorna som ungdomarna hade.

 

Vi läste Psalm 23:

 

Den gode herden

1 En psalm av David.
HERREN är min herde, mig skall intet fattas. 
2 Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. 
3 Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar 
för sitt namns skull. 
4 Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, 
fruktar jag intet ont, ty du är med mig. 
Din käpp och stav de tröstar mig.

5 Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn. 
Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. 
6 Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, 
och jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen.

Vi läste ur 1 Tess 4:13-17

 

1 Om tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. 2 Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. 3 När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbas de av undergång lika plötsligt som smärtan kommer över en kvinna som skall föda, och de slipper inte undan. 4 Men ni, bröder, lever inte i mörker, så att den dagen kan överraska er som en tjuv. 5 Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. 6 Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra. 7 Ty de som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten. 8 Men vi som hör dagen till, låt oss vara nyktra, iförda tron och kärleken som pansar och hoppet om frälsning som hjälm. 9 Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. 10 Han har dött för oss, för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi är vakna eller insomnade. 11 Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör.

Vi läste lite om Martha och Jesus i Joh 11:

 

Och om Job: Job 1:6-22

Jobs första prövning

6 En dag hände det att Guds söner kom och trädde fram inför HERREN, och Åklagaren* kom också med bland dem. 7 Då frågade HERREN Åklagaren: "Varifrån kommer du?" Åklagaren svarade HERREN: "Från en färd utöver jorden där jag har vandrat omkring." 8 Då sade HERREN till Åklagaren: "Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda." 9 Åklagaren svarade HERREN: "Är det utan orsak som Job fruktar Gud? 10 Har du inte på allt sätt beskyddat honom och hans hus och allt vad han äger? Du har välsignat hans händers verk, och hans boskapshjordar breder ut sig i landet. 11 Men räck ut din hand och rör vid allt som han äger. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet." 12 HERREN sade till Åklagaren: "Nåväl, allt vad han äger är i din hand, men du får inte räcka ut din hand mot honom själv." Satan gick då bort från HERRENS ansikte. 
13 När sedan Jobs söner och döttrar en dag åt en måltid och drack vin i den äldste broderns hem, 14 kom en budbärare till Job och sade: "Oxarna gick för plogen, och åsninnorna betade i närheten. 15 Då slog sabeerna till och rövade bort dem, och folket slog de med svärd. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig." 
16 Medan han talade kom ännu en budbärare och sade: "Guds eld föll från himlen och slog ner bland småboskapen och folket och förtärde dem. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig." 
17 Medan denne talade kom ännu en budbärare och sade: "Kaldeerna ställde upp sitt manskap i tre avdelningar och överföll kamelerna och rövade bort dem, och folket slog de med svärd. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig." 
18 Medan denne talade kom ännu en budbärare och sade: "Dina söner och döttrar åt en måltid och drack vin i den äldste broderns hem. 19 Då bröt en stark storm fram från öknen och tog tag i husets fyra hörn, och det rasade samman över folket, så att de dog. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig." 
20 Då reste sig Job, rev sönder sin mantel, rakade sitt huvud och föll ner på marken och tillbad. 21 Han sade: 

"Naken kom jag ur min moders liv, och naken skall jag vända tillbaka dit. 
HERREN gav och HERREN tog. Lovat vare HERRENS namn!"

22 Vid allt detta syndade inte Job, han kom inte med någon anklagelse mot Gud.

Jag läste Frälsningsbönen och de som ännu inte tagit emot Herren Jesus Kristus som sin Herre och Frälsare bad efter mig och de tog emot Jesus som sin Herre och Frälsare. 

Tack Gud för att Du älskar människan så mycket att Du har gett oss Din Enfödde Son som är vägen till Dig i Ditt Rike!

 

Viktoria.